Det jag kan berätta är att han och jag läste en kurs ihop i våras, vi hade en del gemensamma bekanta och jag tyckte att han var den vackraste mannen jag sett i hela mitt liv redan första gången vi träffades. Heck, ALLA jag känner som vet vem han är (ja, killar också) tycker att han är så välsvarvad att det är skamligt, haha!

I alla fall, han var upptagen i våras och jag antog väl egentligen att en sexgud inte skulle se åt mitt håll över huvud taget. Men där hade jag fel...!

 

Vi träffades några gånger i slutet av sommaren, mest för att vi båda var uttråkade och eftersom alla andra kompisar från universitetet åkt till sina hemtrakter över sommaren. Jag kunde ju knappt titta på honom utan att tappa hakan, men när konversationerna väl kom igång blev jag snabbt så himla avslappnad och kände mig hur trygg som heslt. Jag berättade saker för honom jag knappt berättat för någon annan, och han öppnade upp sig på samma sätt för mig. Det var bara så himla naturligt. Så himla enkelt.

 

Sen började jag jobba i en annan stad (mer om det senare) och i samma veva som jag insåg att jag inte stod ut med min chef (mer om det också senare) så insåg vi att vi inte kunde stå ut med att vara ifrån varandra. Så jag flyttade in. Jag flyttade in samma dag som vi officiellt bestämde oss för att det var vi. Att vi var ett vi.

 

Sedan dess bor jag ihop med supermannen i en liten lägenhet, och vi hoppas kunna skaffa något lite större till våren/sommaren. Jag är tok-kär! Jag kan inte fatta att han vill ha mig! Att det är MIG han vill vara med! Förhoppningsvis för alltid. Det känns så ♥

Han stöttar mig i min ridning och satsning med Nelly till 110%, och tror så himla mycket på oss att jag blir rörd. Han gör själv en elitsatsning i sin sport så vi stöttar och hjälper varandra allt vi kan!

Han har börjat rida lite också, och han tycker att det är jättekul och han vill bli bättre. Vi brukar försöka hinna med en uteritt tillsammans varje vecka =)

 

Han är bara bäst helt enkelt!

 

Kanske dags för en ny presentation av yours truly? =)

 

 

But my friends call me Maja (or swede...)

Jag är 23 år, började rida först som 12-åring men har alltid haft hästar i familjen med både en syster och en mamma som varit intresserade och en moster som tävlat på högsta nivå i hoppning.

Jag har en Bachelor degree/Kandidatexamen i idrottspsykologi och gick innan universitetet på en internatskola med ridsportsinriktning. Efter studenten pluggade jag ett års socialpsykologi på universitetet innan jag flyttade till Irland för att jobba med hästar i ett år. Jag jobbade på en stor hästgård som ryttare/beridare, fick chansen att träna för några av Irlands bästa tränare och tävla en hel del. Innan jag åkte hem till Sverige igen såg jag till att köpa med mig en alldeles egen häst: Nelly.

Just nu äger jag förutom Nelly en ponny som jag köpte från Irland förra året, och som nu står hos en jätteduktig tjej i Varberg på försäljning: Bella.

 

I januari 2013 flyttade jag och Nelly till Worcester, England för att jag skulle plugga där och avsluta min examen i idrottspsykologi. Min plan efter skolan var att återigen ta ett jobb som beridare/working pupil och verkligen satsa helhjärtat på en tävlingskarriär med Nelly på det viset. Den planen har nu ändrats. Jag bor kvar i Worcester där jag flyttat in hos min pojkvän och Nelly står kvar i stallet där jag hade henne under skoltiden. Vår framtid är inte längre en klar karta att följa, Jag vill fortfarande satsa på mig och Nelly, men jag vill inte längre jobba i ett stall. Jag har en del idéer som jag bollar med dagligen, men som det ser ut nu så kommer jag försöka hitta ett alldeles vanligt jobb där jag har möjlighet att tjäna så pass mycket pengar att jag kan träna och tävla så mycket som jag vill med Nelly =)